Si eré e ngrohté ̀do té vijé,
porsi fllad, si valé né det
akoma shpirti flené tek ti,
se jam larg , uné né kurbet.
Do té vi né çdo pranveré
kur yjet, té ndizen flake,
drite e hénés ,kur té bjeré,
dritares ténde,ngjyre arté.
Si trandafili ploté me vesé,
mé pret si dallga té rrémbej,
pastaj,do vi té kérkoj ndjesé,
rrahjet né zemér do ti ndjejé.
Dhe njé dité, kur té vdes,
do té nisem ,nga galaksia,
zemres, gjysma do ti mbesé,
qé su ngopé ,nga dashuria.
Shkelqen qielli i pérflakur ,
ndriçon dielli ,pér mbi valé,
shkundi, flokét e saj té lagur,
e veshi njé fustan te bardhé.
Dhe gjoksi hidhej ,pa u ndalé,
pér dashuriné qé zemres ruaj,
dhe valét bregut, radhé radhé,
horizonti , me drité mbuluar.
Dhe shtohej malli pérmbi mallé,
dhe dallget fryhen pérmbi deté,
me cilin fllad, ta pércjellé vallé,
kété dashuri ,qé kurr nuk treté.
